Idag är det 3 år sedan världens bästa vän lämnade jorden..

Jag minns i detalj fortfarande vad jag gjorde, vad som sades osv. Det känns som igår, och jag har nog fortfarande efter 3 år inte riktigt förstått det än.

"Det som man bara läser i tidningar" och "Det händer aldrig mig"  hände faktiskt.

Jag känner fortfarande så mycket ilska mot honom som gjorde det. Och jag kommer aldrig förlåta.

Jag älskade dig och jag älskar dig fortfarande så sjukt mycket.
Så många gånger som du räddade mig ur konstiga situationer,
VARFÖR KUNDE INTE JAG RÄDDA DIG?






Döden tänkte jag aldrig på
 Det är ju livet som räknas
Så står den en dag och knackar på
Raserar det jag tog för givet
- Hur ska jag orka?
 Vart ska jag gå
när ångest tar struptag om natten
När tiden är plågsamt oändlig och grå
På "Varför?" finns inga svar att få
Mitt rop ekar tomt över vattnen
Var finns du nu? Kan du skratta som då?
Är du varm? Håller nå`n dina händer?
Kan min saknad dig genom en månstråle nå
tills vi möts igen, bortom tiden, vi två
Vill du vänta vid regnbågens stränder?
Bär mina tårar upp i det blå
Låt dem skimra i gyllene skålar
Lär mig att leva mitt eget liv så
att tacksamhet följer den väg jag ska gå
att kärlek är färgen jag målar






Underbara älskade du..♥