Havrepappa hade ett intressant inlägg. Här

Det handlar om tystnaden på dressyrläktaren.

Nu är jag ju berikad (?) med en så underbar häst, att man skulle kunna landa en hellikopter bredvid dressyrbanan utan att han ens skulle vinkla örat. Dessvärre är jag ju även lycklig(!) ägare till en häst till, som dessvärre är tvärtom! Knäpper det i lamporna, får man hålla i sig. Nyser någon på läktaren, kan man ha sina dagar räknade.

Jag är väl medveten om hur det är att sitta där, på banan, med en häst tickandes som en bomb. Med darriga ben, hoppa upp på framridningen, och inte veta NÄR det är dax... För tävlar man Faran, är det inte frågan OM han exploderar, utan NÄR.

Tävla ska vara roligt, och absolut inte ge magkramp och utsätta andra för risker. Därför stannar ju min lilla fux hemma. Iof, sköter han sig inte alltid hemma heller, Men då kan jag gå till stallet igen.

Jag tror, fast det är bara vad jag tror, att det är FÖR TYST på dressyrläktaren.
Eftersom ingen pratar, hörs det så tydligt när någon skulle råka göra någonting, öppna en cola? snubbla?

För att ta bort alla plötsliga ljud, måste man ju ha något sorts bakgrundsljud.
Hemma i ridhuset, är det alltid tyst där? På stora arenor? I globen?
HUR kan elithästarna fixa att gå i de stora arenorna, där det garanterat inte är knäpptyst?
Varför kan inte då våra hobbyhästar fixa lite prat på läktaren?

Vad tror ni? :)

Jag tycker iallafall : Mer liv och rörelse på dressyrtävlingar!
Det är lätt att vara kaxig när man har en okänslig häst ;)